Svårigheter i skolans värld tycker jag är att tillgodose alla elevers behov, ge dem en bra grund att stå på för att sedan kunna vidareutveckla sina personligheter på det mest optimala sättet. Någon på kursen tyckte att vi producerar för mycket bilder på bilden och det fick mig att fundera. Vad ska man då ta bort? Hur får vi då chansen att utvecklas? Hur får vi möjligheter att välja? Jag undrar över om bredden i undervisningen alltid är det bästa? Bilder är ett underbart redskap för att förklara, uppröra, uttrycka, roa och förstå. Bilder säger mer än tusen ord beroende på egna erfarenheter och i samspel med andra. Jag tror att utan samtalet kring bilden utvecklas vi inte. Det behövs tid för reflektion och eftertanke i vår tidspressade tillvaro. Det är då vi använder bilden på bästa sätt och med störst behållning. Ett verktyg kan finnas tillgängligt, men utan egen erfarenhet, socialt samspel och kunskaper om användningsområde är det värdelöst.
