Verktyg förverkligar

Verktyg är det vi behöver för att klara oss i livet. Verktyg i Roger Säljös bok " Lärande och kulturella redskap" delas in i fysiska och intellektuella redskap som samverkar med subjektet som ska använda dem på objektet. Vad som kan vara ett verktyg eller bli ett verktyg styrs helt av vilka erfarenheter och behov individen har. Individen måste ändå vara den som förverkligar verktygen när de används. I min bildsal finns ännu inte digitala verktyg i den omfattning som krävs. Det finns en dator med skrivare. När vi arbetar med digitalfoto använder eleverna sina privata kameror eller mobiltelefoner. I övrigt är det mest traditionella tekniker som gäller. Det jag tycker är intressant är att få ihop traditionella och moderna tekniker. Hur kan vi använda traditionell teknik på ett modernt sätt? Jag tror inte att det ena utesluter det andra.

Svårigheter i skolans värld tycker jag är att tillgodose alla elevers behov, ge dem en bra grund att stå på för att sedan kunna vidareutveckla sina personligheter på det mest optimala sättet. Någon på kursen tyckte att vi producerar för mycket bilder på bilden och det fick mig att fundera. Vad ska man då ta bort? Hur får vi då chansen att utvecklas? Hur får vi möjligheter att välja? Jag undrar över om bredden i undervisningen alltid är det bästa? Bilder är ett underbart redskap för att förklara, uppröra, uttrycka, roa och förstå. Bilder säger mer än tusen ord beroende på egna erfarenheter och i samspel med andra. Jag tror att utan samtalet kring bilden utvecklas vi inte. Det behövs tid för reflektion och eftertanke i vår tidspressade tillvaro. Det är då vi använder bilden på bästa sätt och med störst behållning. Ett verktyg kan finnas tillgängligt, men utan egen erfarenhet, socialt samspel och kunskaper om användningsområde är det värdelöst.